”FFK samordnar småflyget till bästa samhällsnytta! På RSÖ:n i Uppsala visade FFK upp vad vi kan inför våra myndigheter och andra frivilligorganisationer. De blev imponerade över vad vi kan göra från luften.”
Lyckligare blev, tror jag, den vindsurfare som den 28 augusti hamnat i sjönöd utanför Blekinges kust. Våra flygande sjöbevakare avbröt sitt uppdrag för att ingå i sökningen. Den nödställde var i kontakt med räddningscentralen (JRCC) och när han hörde flygplanet kunde sökområdet minskas. Spanaren i flygplanet såg vindsurfaren efter cirka 15 till 20 minuters sökande och kunde då leda in räddningsbåtarna från SSRS till den nödställde.
Detta är ett bra exempel på hur FFK:s resurser används till bästa samhällsnytta. Detta är också ett bra exempel på vikten av att ha en spanare i besättningen. Befälhavaren ska framföra flygplanet på ett säkert sätt och är således ansvarig för flygningen – men vilket ansvar och uppgift har då spanaren?
Detta styrs i huvudsak av vilken typ av uppdrag det rör sig om, men vissa saker ska spanaren kunna göra. Spanaren har till uppgift att dokumentera saker som att exempelvis fotografera eller skriva upp vad vi ser vid olika tider. Han ska också sköta TBOS-utrustningen (Tag bild och sänd), tala med markförband eller via Sjöradio och RAKEL – för att bara nämna några exempel. Dessa olika uppgifter är ju för att klara av uppdragsuppgiften. Ser vi det ur ett flygsäkerhetsperspektiv har spanaren ytterligare några uppgifter som också styrs av vilken flygfas vi befinner oss i.
I uppstartsläget ska spanaren vara en kontrollant av vad befälhavaren gör. Med det menar jag att han eller hon ska höra och se när befälhavaren går igenom checklistan så inget missas. Spanaren kan även själv läsa checklistan och befälhavaren utför handgreppen. När motorn startats kan spanaren slå på sin utrustning och utföra kontroller. När det är dags för uttaxning så hjälper spanaren till med avlyssning på klareringar. Befälhavaren pratar i flygradion men kan få stöttning av spanaren. På detta sätt kan missöden som start utan klarering undvikas.
Ett exempel kan vara att piloten glömmer klaffen ute efter start så kan spanaren tala om för piloten att "klaff 10 grader". På det sättet uppmärksammar han att piloten om läget. Han ska inte ta in klaffen eller beordra piloten att göra det utan istället berätta om situationen.
När vi väl är i luften hjälper spanaren till med navigeringen så att flygplanet följer flygvägar som planerat. Som pilot avviker vi inte från vår planerade rutt för att titta på någons sommarstuga eller något annat som verkar vara kul. När vi utför uppdrag och övar följer vi vår tänkta färdlinje. Det finns någon som betalar flygningen och de vill inte att det ska längre tid än nödvändigt. Det är också så att det blir svårare att hitta flygplanet om flygplanet skulle haverera i de fall besättningen frångått sin tänkta rutt. Risken att flygplanet ofrivilligt åker in i en kontrollzon eller ett terminalområde utan klarering är dessutom mycket större och det ska vi också undvika.
I sökområdet övergår spanaren till sina spanaruppgifter, men kan också behöva leda eller styra planet mot vissa mål för att lättare kunna identifiera dessa. Det är befälhavaren som är ansvarig för att det är säkert men ska i samarbete med spanaren kunna utföra spaningsuppdraget. Spanaren rapporterar till stab, ledningsbilar och båtar vad han eller hon ser. I detta ingår att skicka bilder via TBOS och så vidare. Ibland kan det vara lättare att få en bra bild i en PA-28:a genom att fotografera från vänster sida. Då kan spanaren (om denne även är pilot och van att flyga från högersits) styra planet och befälhavaren fotograferar.
På vägen hem stöttar spanaren befälhavaren i sin navigering och läser checklistan högt och kontrollerar att piloten flyger med rätt farter. Han kan göra utrop (callouts), till exempel att farten och höjden är "75 knop, 300 fot."
Spanaren har också till uppgift att kunna ta över flygandet om befälhavaren blir inkapaciterad, det vill säga inte kan flyga längre. Spanaren måste vara alert hela tiden.
Spanaren är en viktig personen i besättningen, då denna utför stor del av jobbet. Därutöver fyller spanaren en viktig roll inom flygsäkerheten. Befälhavaren är ansvarig för flygningen men det är spanaren som är ansvarig för att kontrollera att befälhavaren gör rätt med sin navigering, planering och så vidare.
På grund av detta krävs det samarbete i kabinen på våra uppdrag, något som gör det bra med fasta rutiner. Då vet alla sina roller och vad besättningemedlemen ska göra i olika faser i flygningen.
Kom ihåg att det är alltid roligare att flyga säkert!
Lars-Göran Johansson
Flygchef FFK
